Jag tycker det är gott och bra att vi båda kan starta med att klargöra intentionen att den här bloggen är ett försök att göra gott med Guds vilja. Allt jag gör är en handling av kärlek till Gud och min religion- islam. Det är där jag hämtar min kraft och styrka i tider som just nu känns aningens mörka. Jag tror det är samma för dig, religionen är det som leder oss mot Gud som är ljuset.
Jag vill först säga att jag finner kraft i det du skriver och blev väldigt rörd av den video du postade som avslut. Det ger mig hopp!
Jag läser det du skriver om judendomen med ökande intresse. Jag märker hur lite kunskap jag egentligen har och facineras än en gång hur enormt ämnet religion är. Diasporan och judendomen som en religion som inte finns i rummet för många judar är fascinerande, att läsa om sederna och traditioner som fyller en viktig plats. Jag tror att jag kan lära mig och hitta trygghet i detta som muslim i en stad utan moské och dagar där jag inte kommer i kontakt med andra muslimer än min man. Jag känner igen mig i hur viktig bönen blir, hur viktig fastan är.
Åter till Gaza dock: Jag tror inte man får gömma att när man talar om Hamas så talar man faktiskt om ett demokratiskt valt styre. Så när man säger att man ska förgöra Hamas så talar man om att faktiskt förgöra och förinta stora delar av det folkvalda lagliga palestinska styret. Som Mohamed Omar skriver i sin blogg "När Israels säger att man slår till mot Hamas innebär det alltså att man slår till mot hela den offentliga sektorn: universitet, polis, skolor, myndigheter." Man pratar vitt och brett om demokrati och vikten av att demokratisera världen men accepterar inte det demokratiska reultatet. Jag tror det finns en stor fara i det. Men jag tror egentligen att vi är ense, vi är båda emot hur man väljer att agera i konflikten.
Jag tror inte på tvåstatslösningen, helt enkelt för att det är en omöjlighet praktiskt idag. Inte heller tror jag att Israel någonsin kommer acceptera en enstatslösning i form av en demokrati av rädla för risken att se en muslimsk majoritetsregering. Det blir ett rätt hopplöst läge. Jerusalem ja, Al Quds, den vackra staden. När jag var där första gången rördes jag till tårar av stadens magi, för den är verkligen speciell, det är inte bara uppdiktat. Jag kom till Jesrusalem som övertygad ateist, jag lämnade staden som muslim (grovt förenklat). Det finns en fenomen som kallas "jerusalem syndrome" som jag förstår det. Kortfattat så är det en psykisk kollaps som drabbar människor som besöker staden som försätter dem i ett tillstånd där de tror sig vara historiska religiösa personer eller att de befinner sig i historien, tex på Jesu tid. Jag skrattade när jag hörde om det men förstår det bättre idag efter att ha förvirrat mig i timmar på de små bakgatorna i den gamla staden och suttit vid Al Aqsa. Jerusalem är inget lätt ämne och som du så ser jag inte mycket hopp när det gäller en lösning.
Vad det gäller Gaza och en eventuell lösning så känner jag mig just nu rätt tom på svar. Jag tror att det måste starta med ett omedelbart upphörande av offensiven och bombningarna. Den hjälp som behövs måste släppas in i området omgående. Vidare måste man häva blockaden och höja levnadsstandarden i Gaza, när människor lider och inte har tillgång till det essentiella kommer ingen förståelse eller fred uppstå. Jag tror som andra inte att Hamas drivs av ett hat mot judar utan av en längtan efter frihet och ett anständigt liv, möjligheter för sina barn och ett liv som känns värt att leva. Ockupationen måste dras tillbaka och gränserna måste öppnas för palestinier att resa mellan de palestinska områderna samt sjövägen ut från Gaza. Vidare tror jag på arabvärldens agerande, just nu är de flesta länder tysta och arabvärldens ledare är köpta av USAs dollar. Större press måste läggas på Israel att följa internationella lagar och bestämmelser och grundläggande mänskliga rättigheter måste efterlevas. Vad tror du själv?
Ja hatet som sprider sig är farligt, på samma sätt som muslimer världen över döms för det som skett under terrordåd av enstaka individer så riskerar judar få stå till svars för det som sker i de palestinska områderna. Jag tror vi måste arbeta tillsammans här, för när vi ställs mot varandra vinner humanismen och de religionsfientliga rörelserna kraft. Vi ägnar allt för tid åt att hata varandra vi Abrahams barn då vi borde göra gemensam sak för rätten att tro och den självklara platsen för religion i samhället.
Den islamofobi som sprider sig är djupt oroväckande. Jag tycker att det blivit mer bara på de dryga två år jag burit slöja i väst. Att människor anser sig ha rätt att kränka mig bara för att jag är troende och bär sjal är ofattbart. I bland känns det som jag "wallraffar" samhället med min sjal, den bild jag hade av ett tolerant och öppet Sveirge har fått sig en rejäl törn. I bland undrar jag om det är värt det, att bo här och att kämpa varje dag. Det värsta är nog att människor verkligen tror sig göra något gott och bra när de kränker mig och min frihet att välja. De tror att de hjälper, räddar och ger mig frihet. Än mer avskyr jag bilden av mig som dum och ointellektuell som att slöjan har gjort mig dum och att valet inte kan vara logiskt och fattat utifrån en intellektuellt resonemang. Det är djupt oroande att 50% av svenska befolkningen vill förbjuda mig att bära sjal. Det är ett övergrepp på min frihet att välja och mycket skrämmande. Jag tror man riskerar att bli en arg individ och jag tror man riskerar att ställa sig utanför samhället, jag ser det redan så mycket idag. Individer som är arga på allt och alla och som föraktar samhället. Inte så underligt när samhället inte accepterar och respekterar och inte erbjuder en självklar plats för dem, man skapar de individer man fruktar och avskyr. Vad tänker du själv runt muslimer?
Jag tycker ditt slut på förra inlägget var riktigt bra, att återigen påminnas om likheterna mellan oss. Hur våra fredsord bygger på samma konsonanter.
Jag vill avsluta med att posta ett tänt ljus för offren i Gza, främst för de över 100 barn som dött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar